Förbättringen av miljöskyddsegenskaperna och tillsatsen av tekniskt innehåll är det ständiga temat vetenskaplig forskning om pyroteknik, så att typerna av pyroteknik bryggs. Pyrotekniken antändes och flög högt och exploderade, så effekten skulle bli bra. Därför fylls fyrverkeriskalen med mycket krut för avfyrning och sprängning. Till exempel, efter att ha avfyrat en fyrverkerikula med 20 centimeters diameter, måste den stiga till en höjd av cirka 200 meter innan den spricker, så att vi kan uppskatta de färgglada stjärnorna. Radien som täcks av dessa stjärnor kan vara ca 80 meter.
Underskatta inte stjärnorna, deras temperatur är inte låg. När de skiner kan deras temperatur överstiga 1000 °C! Det är vid en så hög temperatur att olika speciella metallmaterial fyllda i fyrverkerierna kan absorbera tillfredsställelsens energi och tillkännage den briljanta briljansen. Detta är den flamreaktion som ofta talas om i mellanstadiet. Det är just för att olika metallatomer kan avge olika färger av ljus vid hög temperatur, vi kan se fyrverkerier av olika färger.
Flamreaktionen har dock en mycket allvarlig brist, det vill säga hög temperatur krävs i allmänhet. Så vi såg lite fyrverkerier i fyrverkerishowen, temperaturen är väldigt hög. I allmänhet i processen använder vi metallbrännbara ämnen för att nå sådana temperaturer, såsom aluminium, magnesium etc. Aluminium bränner så mycket värme att det kan smälta järn (smältpunkt ca 1500 °C). Även om de pyrotekniska resterna faller till marken kan den inre temperaturen nå 300 °C, det är inte bara "lite varmt". Därför är det mycket viktigt att reglera ett säkert intervall.